Vad betyder de olika dansstilarna?
Vad betyder egentligen gammaldans och vad är skillnaden på fox och foxtrot? Vi reder ut de olika dansstilarna här!
Vad betyder egentligen gammaldans?
Till gammaldans räknas snoa, schottis, polka, vals, hambo och mazurka (grunddanser). Det handlar om pardans där båda dansarna ska veta sina steg. Dessa danser kom till Sverige under 1800-talet och dansades flitigt i stugorna och på dansbanorna förr. Det utvecklades en repertoar för gammaldans som var anpassad till dragspelsmusiken som var populär då.
Namnet gammaldans kom till i början på 1900-talet när nya danser som foxtrot gjorde entré i Sverige. Då fick de äldre dansstilarna namnet gammaldans, ett uttryck som lever kvar än idag.
Många av de steg som används i gammaldansen används i många andra dansstilar. Har du tittat på Let’s Dance så har du sett snoa, vals och polkasteg; fast de ingår i en annan dansstil.
Vad är då skillnaden mellan gammaldans och gillesdans?
Gillesdanser är koreograferade danser. De olika gillesdanserna bygger på någon av de sex grunddansernas steg som finns i gammaldansen. Svingen är ett exempel på gillesdans och den bygger på grunddansen snoa. En annan är Kalle P:s vals som då bygger på grunddansen vals. Många av gillesdanserna dansas till traditionell gammaldansmusik såsom en snoa eller vals. Sedan finns det gillesdanser som är skapade efter en speciell dansbandslåt. Ett exempel på det är schottisbugg från Eslöv som oftast dansas till ”I need your love tonight”.
Det som skiljer gammaldans och gillesdans från många andra dansstilar är att det inte finns en specifik förare och följare. Eftersom danserna är koreograferade så ska båda i paret veta sina steg och hjälpa varandra för att det ska bli så bra som möjligt. Man pratar mycket om fattningar, kroppshållning och steg för att underlätta detta. Under Dansbandsveckans kurs i gammaldans börjar vi varje dag med några av grunddanserna, såsom snoa, schottis och polka. Sedan byggs det på med några gillesdanser som bygger på grunddanserna. Det kan exempelvis vara Svingen, Ålandsschottis, Pariserpolka etc. Under veckan får du prova nya danser varje dag!
Vad är skillnaden på fox och foxtrot?
Fox och Foxtrot
Vi lär ut både Fox och Foxtrot i deras nutida former, med teknik och principer som är anpassade för det sociala dansgolvet. Målet är att du enkelt ska kunna dansa med vem som helst, oavsett vilken stil de själva dansar.
Foxtrot är en klassisk pardans med rötter i ragtimemusiken och den afroamerikanska danskulturen i USA under början av 1900-talet. Dansen kännetecknas av sitt mjuka, flytande uttryck och sitt grundmönster byggt på sex taktslag, ofta fördelat i rytmen sakta-sakta-fort-fort. Traditionellt rör sig paret framåt i ett mjukt zick-zackmönster runt dansgolvet.
Fox utvecklades i New York City under 1920-talet och fick sitt namn efter Harry Fox, koreograf i Ziegfeld Follies. Den moderna svenska foxen har med tiden utvecklats till en mer social och flexibel dansform, där fokus ligger på följsamhet, musikalitet och närvaro i paret. Det som kännetecknar fox, och den långsammare varianten slowfox, är det mjuka flödet och rytmen byggd på tre steg i fyrtakt, vilket skapar den karakteristiska känslan av sakta-fort-fort.
Bugg
Den bugg vi lär ut är en nutida variation där teknik och principer är utformade för att enkelt kunna användas på det sociala dansgolvet.
Bugg & Swing & Svenk Fox
Bugg
Bugg är en populär och improviserad svensk pardans som dansas till musik i fyrtakt, ofta pop, rock eller dansbandsmusik. Den är känd för sin frihet, sitt lekfulla uttryck och att vara relativt lätt att lära sig, utan fasta koreografier.
Dansen har sina rötter i den amerikanska swingdansen, framför allt Lindy Hop och Jitterbug. När den kom till Sweden under 1940-talet utvecklades den gradvis till en egen svensk stil, anpassad till tidens dansbands- och rockmusik.
Ordet bugg är en förkortning av jitterbug, och eftersom uttrycket ”att gå ut och bugga” blev vanligt i folkmun, kom det till slut att bli namnet på själva dansen
Swing
Den swing vi lär ut är en social variation där vi kombinerar East Coast Swing och West Coast Swing för att skapa en stil som fungerar oavsett musikstil.
Swing är ett samlingsnamn för en grupp livliga afroamerikanska pardanser som växte fram i USA under 1920- och 30-talen. Danserna utvecklades parallellt med den svängiga jazzmusiken och storbandseran. Swingdansen föddes i Harlems kvarter i New York City och växte fram ur en blandning av äldre afrikanska danstraditioner och europeiska pardansinfluenser.
Vanliga stilar inom swing är Lindy Hop, West Coast Swing, East Coast Swing och Boogie Woogie
Svensk Fox
Svensk Fox är en social pardans som har sitt ursprung i foxtrot men som i Sverige har utvecklats till en egen, modern och friare dansform. Dansen definieras och kvalitetssäkras av Svenska Foxföreningen, som beskriver Svensk Fox som en improviserad och musikalisk dans där samspel mellan danspartnern står i centrum. Dansen kännetecknas av mjuka, följsamma rörelser och en nära kontakt mellan föraren och följaren, där rörelsen kontinuerligt förs framåt i dansriktningen runt golvet.
Till skillnad från mer strikt reglerade pardanser bygger Svensk Fox inte på fasta stegkombinationer eller koreografier, utan på att dansparet tolkar musiken tillsammans i stunden. Föraren initierar rörelser och riktning, medan följaren svarar och bidrar till helheten genom sin tolkning, vilket skapar ett dynamiskt och levande samspel. Musiken är oftast i 4/4-takt och dansen innehåller en variation av långsamma och snabba steg, men det centrala är inte exakt hur stegen tas utan hur de anpassas till musiken och partnern.
Svensk Fox har också en tydlig koppling till socialdans och är utformad för att fungera väl på ett gemensamt dansgolv, där hänsyn till andra dansare och ett konstant flyt i rörelsen är viktigt. Dansen tillåter influenser från andra stilar och uppmuntrar personlig utveckling, kreativitet och musikalisk tolkning, samtidigt som den behåller sin grund i närvaro, kontakt och rörelse tillsammans.
